Under våren har jag övat mig i att göra en sak i taget. Att göra färdigt det jag håller på. Jag har skruvat ner livstempot på flera områden men framförallt i görandet som övergår mer och mer mot varande. Kanske ”hinner” jag inte lika mycket? Men livet är skönare utan för många måsten tycker jag?